söndag 1 februari 2009

Förlossningen.

Onsdag morgon vid fyra vaknar jag och tycker mig känna av värkar, inte bara sammandragningar. Efter en stund tyckte jag att de började göra rätt ont så jag gick och satte mig i badet, Johnny skulle ju ändå gå upp klockan fem så jag tänkte att jag sitter i badet tills dess.
Jag tänkte i badet att -kommer inte värkarna rätt tätt? Och magen var hård hela tiden, den slappnade aldrig av.
När klockan var fem kände och jag inte hade hört Johnnys klocka kände jag att jag inte kunde vara kvar i badet så jag gick upp och väckte honom.
Johnny studsade upp och började virra runt. Själv försökte jag ta det lugnt men nu gjorde värkarna rätt ont och var fortfarande täta, 1-2 minuter emellan. Leon och Neah hade också vaknat nu och Leon var väldigt förväntansfull.

Jag hade ringt förlossningen strax efter fem och sen mamma som skulle ta barnen. På förlossningen sa de åt mig att komma in direkt.

Jag tror mamma kom runt 5:45 och efter det ringde Johnny förlossningen som skickade en ambulans, värkarna var så täta och jag hade krysttendenser. Jag låg på sängen och svettades och andades mig igenom värkarna.
Två ambulanskillar kom upp vid sextiden och de diskuterade om de skulle hinna in eller inte, vilken filt de skulle ta..(?)
De frågade mig om jag skulle komma över på båren så vi skulle försöka undvika att föda hemma.
Jag kom upp på båren med hjälp.
- hoppas det blir en kille mamma sa Leon exalterad innan vi försvann ner i ambulansen.

Väl i ambulansen, som åkte med blåljus, fortsatte värkarna och nu fick jag även krystvärkar som jag försökte flåsa bort.
Emellan värkarna skakade mina ben så våldsamt att en ambulanskille(gubbe) ringde förlossningen och frågade om det var normalt :-)
Väl framme körde de mig raka vägen in i ett rum. Jag hade krystvärkar på vägen in så de såg att det var bråttom.
Av med kläderna och upp på sängen. Då gick vattnet- det var som sköts ur en kanon och barnmorskan skrattade och frågade om det var skönt att lätta på trycket..
Efter det kom en krystvärk så att halva huvudet var ute, sen sa de åt mig att flåsa till nästa värk-inte lätt!!
Jag tog av någon anledning ett wrestlingtag om Johnnys hals och flåsade allt jag kunde. Nästa värk sa barnmorskan åt mig att trycka på och det sa bara plopp- sen var han ute! Jag tittade ner och såg bara en stor pung så då förstod jag att det blev en Illian! Klockan var då 6:29.
Allt har bara gått bra och nu är vi hemma och tar det lugnt!


Helt nykläckt!

5 kommentarer:

Sandra sa...

*tårar* så fint!!!

önskedrömmar sa...

Tårar här oxå :)
Kanske bra att allt gick så fort att du inte hann tänka så mycket??

Grattis till sonen iaf :)

Kramisar...

Fröken ia sa...

Jisses, vilken grej. Du är ju en van föderska nu och jag förstår att du tog det lugnt men Carol, nästa gång åker du in redan när stickan visar plus....

Grattis igen. Sååå söt.

Pernilla sa...

Naaa, vilken liten sötis!
Skönt att det gick undan... haha, verkar som att han hade ytterst bråttom ut iaf!

Hoppas vi kan ses nästa gång vi kommer upp (21-23 feb). :)

Jenny sa...

Grattis! Kul med en liten annorlunda förlossning med ambulans och allt ;) Sött som sockervadd är han oxå. Kramar Jenny